Då detta är vårt första avsnitt, ber vi eventuella lyssnare om överseende för ett enligt oss, "lite stelt" genomförande. Premiärnerverna gjorde sig påminda för oss båda. Min förkylning sitter envist i, (förbaskade dagisbaciller), så min röst är inte 100%, det verkade även blivit något strul med micken oxå, vilket inte var en bra kombination.
Jag övervåldar mitt användande av "absolut", likt Kratos smetar de odödas hjärnsubstans över stockar och stenar i GoWIII. (SICKET hjärnsläpp!!!) Jag drar även till med det odödliga citatet "Det är bara i princip i fajterna man kan dö." Det positiva med detta är väl att det bara kan bli bättre framöver.
Vi välkomnar kommentarer och feedback på våran premiär Podcast.
- Nästa gång ÄR förkylningen borta.
- Jag personligen lovar att ta en öl eller sju innan sändningen börjar.
Jag lämnar er idag med en liten händelse ifrån allas våran Kratos ljuva barndomsår:
Kratos pappa ropar inifrån huset:
- Kom in och ät Kratos, jag har lagat bläckfisk med tzatziki.
7 åriga Kratos har armen nerkörd i gapet på en bebisminotaur och viftar ängsligt med det blodiga och inälvsinsmorda moraknivsbladet utkört i den andra änden och svarar med pipig röst och gråten i halsen:
- Pappa, pappa jag sitter fast i arslet på en get!!!
Kratos pappa tittar ut genom fönstret, samtidigt som minotaurynglet spontant väljer att explodera i en kaskad av blod, benfragment och bajs, och brister ut i skratt:
- Nu sitter du allt i skiten din lilla fjant. Kom in och ät innan maten blir kall, annars ska jag smälta fejset av dig så du ser ut som en slemmig babian!
Skrockande lämnar han sonen åt sitt öde.
Kratos plockar äckel ifrån sitt ansikte och med en blick av härdat stål väser han:
- Someday I WILL have my vengeance!
Ha det bra alla.
//Roger
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar