Från Rogers Hjärna 100602

Jag en psykopat?

Med jämna mellanrum händer någonting som jag inte är speciellt förtjust i. Enligt alla rapporter. Efter årtionden av forskning. Specialister och media. Alla råd och rön i alla medieformat som existerar är överrens. Enligt dem borde jag, en hårdrocksälskande, rollspelande, skräckfilmstittande, tv-spels fanatiker, vara den mest farliga och störda personen i hela världen, kanske till och med i hela universum.

Är jag då ensam om det? Nej! Inte alls.
Alla som någon gång lyssnat på Ozzy, Metallica, eller Sha-Boom är en djävulsdyrkande, babyoffrande, blodsugande och väldigt farlig person för sig själv och sin omgivning.

Har du dessutom någon gång suttit tillsammans med goda kamrater, sena kvällar och nätter och ritat kartor över underjordiska labyrinter och rullat tärningar för att dräpa en drake som stod i vägen för en skatt som ni till varje pris ville lägga era +10 Gauntlets of Ogre Power på.
Då kan du ju inte vara riktigt frisk i huvudet.

Lägger vi till de timmar och minuter som du bevittnat våld, groteska mord och tortyrscener på Tv, vita duken, VHS, Betamax, Video 2000, DVD, Blueray. Ja vilka mediaformat som helst. Pick your poison.
Börjar du förstå hur skadad du verkligen är?

För att kunna komma upp i min klass av stördhet och våldsamma tendenser måste du först också svara på frågan:
Har du någonsin dödat, gjort någon illa i en virtuell veklighet, i en fantasivärld där man kan sätta en kula i pannan på en oskyldig människa utan att drabbas av rättsliga åtgärder och konsekvenser?
Kan du svara jakande på den frågan, är du precis lika illa ute som jag. Jag är samhällets fiende nummer ett!
Välkommen till min värld.

Det finns många andra fritidsintressen som också kan bryta ned dig mentalt och få dig att göra hemska saker genom att forcera dina mentala spärrar om du utövar denna aktivitet med passion under en lång tidsperiod. Egentligen går ingen med något intresse för någonting överhuvudtaget säker ifrån att bli klassad som en galen idiot. Ty det behövs bara en enskild människas misstag, taskiga omdöme eller brist på respekt för en annans väl och ve, för att smutskasta intressegruppen i fråga.
Jag har dock aldrig sett någonting om något knypplingsrelaterat mord/våldsam död i dagspress och media. Så ni knypplare kan nog känna er säkra. För tillfället…

Det här är någonting som jag och många andra med mig har blivit matade med under hela vår uppväxt. Det slog mig under min och Mattias senaste sändning, (FriiSpel 009) när vi lite kort diskuterade den Counterstrike spelande fransosen som knivhuggit en annan spelare som hämndaktion för någonting som hade inträffat och skett i ett spel som miljoner människor världen över spelar på daglig basis.

Jag känner att jag måste få skriva av mig den frustration jag känner när någonting sådant här inträffar. Någonstans måste man dra gränsen. Ibland blåses det upp till en global skitstorm utan dess like. Ibland passerar något sådant här obemärkt som en notis i en dagstidning.

Från syndabock till syndabockar.

Men allt som oftast blir det följder. Följder som ifrågasätter min och andras livsstil, passion och intressen. De vill göra vad det nu än är som vi brinner för, till någonting dåligt, vidrigt och skadligt för resten av den oförstående och oskyldiga omvärlden.

Det här är ju som alla vet och känner till, inget nytt fenomen. Jag tänker inte göra detta till en historielektion, genom att gå igenom världshistoriens alla utsatta grupper och alla som blir dragen över en och samma kam för att EN individ inte klarar av att skilja på fantasi och verklighet.

För det är oftast så det blir. EN enskild individ gör någonting dumt. Per automatik larmas det då gärna högt och överdrivet om att man hittat en film, ett spel eller senaste numret av någon gullig serietidning. Ofta handlar det om att man letar efter och hittar någonting som skiljer sig ifrån samhällets norm för normalitet och normalt beteende eller normala intressen, i denna persons ägo. Det må vara under en husrannsakan, eller via grannar som gärna går ut och horar i media och berättar vilka skeva och underliga fritidsintressen personen i fråga hade. Det måste finnas någonting materiellt som gjort att det blivit så här, för något annat fel kan det väl ändå inte vara?!?

Plötsligt inser man att det finns mängder, drivor av likasinnade individer som vilken sekund som helst kan utföra samma fruktansvärda handlingar och illdåd mot andra människor. En tickande bomb som bara väntar på att sprida sin farsot över resten av mäskligheten.
Helt plötsligt befinner vi oss alla i fara. Föräldrar manas kontrollera om deras avkomma sysselsätter sig med samma samhällsraserande aktiviteter.
För om EN person gör någonting sådant här. Vad är det då som hindrar MILJONTALS andra anhängare med samma intressen att göra likadant?

Tro på mig som individ.

Det är HÄR jag vill sätta ner foten och säga STOPP!
STOPP för i HELVETE!

Jag är en tänkande människa. Jag förstår skillnaden mellan fantasi och verklighet. Jag är medveten vad som skulle hända om jag skulle sticka en kniv i kroppen eller på något annat sätt skada en medmänniska eller annan levande varelse. Jag förstår att mina handlingar inte skulle gå ostraffade när sanningen om mitt brott skulle komma fram.

Så tror jag de flesta fungerar. Man vet vad man får göra och inte får göra. Man har spärrar. Man har en förmåga att skilja dikt från verklighet. Vi är alla unika individer med olika bakgrund, olika värderingar, olika egenskaper och ett helt eget unikt sätt att agera och se världen på vårt eget unika och personliga sätt. Jag vet att det har funnits, finns och alltid kommer att finnas personer och individer som inte har dessa spärrar och förmågor, men deras agerande kan inte alltid skyllas på att personen ifråga spelade WoW, eller läste Dean R Koontz böcker. Inte heller för att han spelade fotboll eller gjorde sina matteläxor. Alla har vi våra egna problem och vårt eget sätt att hantera dem.

Slutplädering.

Det spelar ingen roll om du i din låtsasvärld ska gå igenom otaliga faror för att slänga härskarringen i domedagsbergets djup. Eller om du identifierar dig med Al Pacino's rollkaraktär i Scarface. Inte ens om du i ett dataspel är en pixel som skjuter en pixel på en annan pixel. Nej fan, inte ens om du i senaste värsta spelet på valfri konsol, är en vackert designad högupplöst spelkaraktär som brutalt kör upp en avsågad hagelbössa i näsborren på en illaluktande mutant och ser hur hans huvud exploderar i ett moln av köttmos och benfragment och allt detta i en verklighetstrogen slowmotion.

Det här ju någonting du bara måste göra nästa gång du går utanför dörren. Du är ju trots allt bara en sinnesrubbad, känslolös, hjärntvättad zombie. Hur ska du kunna motstå dina mordiska instinkter?
GAAAAAAHHHHHHHHHHHHHH!!!

Förstå och inse att vi alla är unika tänkande individer och kan skilja på en påhittad värld i vilket format som helst och den verklighet som vi faktiskt befinner oss i, vare sig vi vill eller inte. Men vi är många som tycker om att fly ifrån verkligheten för en stund, och de flesta kommer tillbaka i precis samma skick som tidigare, med förståndet, värderingar, moral och etik i behåll. De regler som gällde, de äventyr vi upplevde under tiden som förflöt under vår korta tid i annan värld, i ett annat universum i en annan kropp, lämnar vi kvar där.

De av oss som tappar förståndet och passerar gränsen för en ”kill” i en online multiplayer i Modern Warfare 2, eller efter ett missat hopp i Super Mario är tacksamt få, men visst finns vi, det ska vi inte sticka under stolen. Men det måste bli ett slut på denna masshysteri och häxjakt som så ofta har inträffat och inträffar så fort man hittar någonting enkelt och simplifierat att skylla en människas handlingar på.

Sanningen är oftast inte så enkel som ett exemplar av Postal II på hårddisken.

Tack för att jag fick dela lite av mina tankar med er. Jag ber om ursäkt att det blev lite rörigt och långrandigt, kanske till och med jävligt tråkigt och okomplett.
Det är nice och ventilera lite grann ibland, och med min begränsade hjärnkapacitet måste sådan här skit ut ibland, för att lämna plats åt andra viktigare saker.

Ha det bra alla därute, vi hörs.

//Roger